Trots att blicken dras till skulpturerna är duken det centrala i Pares konstnärskap. Genom att kombinera skulpturer och skulpturala material på olika sätt med duken har Pares skapat en egen relation till duken som skulptör, i vilken han använder skulpturerna och materialen som redskap för att omvandla duken till en projektionsyta för olika abstrakta begrepp. Tematiskt återkommer Pares ofta till frågor kring vad det innebär att leva med de medel man fick till buds, med ett fokus på våra intellektuella förmågor och vårt medvetande. Resultatet skapar ofta en känsla av att skulpturerna och materialen har tvingats samman med duken i ett tillstånd som inte verkar ha någon lösning, pendlande mellan abstraktion och det figurativa.