Peter Stridsberg; Skenet inför omställningens poem
Peter Stridsberg
Skenet inför omställningens poem
Riche
25.03.2025 – 25.05.2025
Verken är till salu se verklista här
Som bildkonstnär har Peter dom senaste åren arbetat med iscensatt fotografi och installationer där han har utforskat landskapet och trädgårdens betydelse för oss människor under den pågående gröna omställningen. Genom att utforska landskapets betydelse både för sig själv och för oss gemensamt, undersöker han poetiskt hur vi uppfattar och representerar landskapets närvaro i vår tillvaro idag och historiskt.
I hans utställning på hos oss på Riche presenterar han helt nya fotografiska verk från 2025 där blicken och ljusskenet står i centrum för olika fotografiska poem. Dessa tablåer utgår ifrån hans pågående projekt ”Nattens grönska”
Peter Stridsberg f. 1994 i Göteborg och bor och verkar i Umeå. År 2019 tog han Master degree in Fine Art at Umeå Academy of Fine Arts och har sedan dess ställt ut på konsthallar i Sverige och internationellt.
Text om denna utställning av Carl-Johan Olsson;
Peter Stridsberg – Nattens grönska
Peter Stridsberg förekommer själv i samtliga bilder. I samma t-shirt och jeans ser han ut som en
klippdocka, en sådan som bär basplagg och som man fäster olika kläder utanpå. Konstnärens tunnklädda uppenbarelse i den vintriga naturen gör mig instinktivt smått obekväm. Det ser kallt ut, helt enkelt.
Betraktarens impuls att identifiera sig med figuren i landskapet sträcker sig bakåt till det sena 1700-talet, när konsten på allvar började handla om människans förhållande till sinnevärlden. Då konstnärer
placerade figurer i landskap utan att låta dem agera annat än för sin egen varseblivnings skull. Det mest berömda exemplet är Caspar David Friedrichs vandrare som ställt sig på en klippa för att betrakta det
dimhöljda landskapet nedanför sig.
Peter Stridsbergs motivvärld är naturen. Den nordliga nordiska naturen. Samtliga av de utställda bilderna visar vinterlandskap med snö. Några är tagna i dagsljus och några i nattligt mörker.
De har två genomensamma nämnare: konstnärens närvaro respektive en påslagen portabel
strålkastare.
I bilderna letar jag efter släktskap med äldre landskapsmåleri, för att jag slarvigt nog får för mig att Peter Stridsberg arbetar i en romantisk tradition. Med sin ryggvända figur i de sköna, öde landskapen antar jag först att bilderna vilar på idén om att exponera människan för anden i naturen. Slarvigt ska det visa sig. Till komposition och delar påminner bilderna förvisso om somliga av romantikens mest typiska målningar. Men under umgänget med dem framträder så småningom egenskaper som bryter med det som för mig är tydligt romantiskt. Den här insikten är befriande. Konstnären använder visst romantiska arketyper som sin utgångspunkt: men intressant nog inte främst för att skapa i en tradition utan snarare för att stresstesta den.
Jag funderar på hur och förstår så småningom att svaret finns i ljuset. Där romantikerna arbetade med
förföriska effekter tillämpar Peter Stridsberg i stället saklig klarhet. Inte så att Stridsbergs bilder inte är suggestiva och lockande, men ljuset är inte sceniskt fördelat och kalkylerat som hos romantikerna.
I stället badar vissa scener i skarpt dagsljus, medan nattscenerna är belysta som om vi stiger in i dem med ficklampa. Ljuset kommer dock från den strålkastare som även medverkar i bilderna som tagits dagtid. Tillsammans med konstnärens tunnklädda gestalt skapar den en Bertolt Brechtsk
främmandegöring i en vacker, allvarsam lek med landskapsmotivet.
Pressbild – Peter Stridsberg
LÄS MER OM PETER STRIDSBERG HÄR
foton av Michael McLain;