Lilla Baren är glada över att presentera Crepuscularities, en utställning med nya målningar av Jeff Dundas. Utställningen är Jeff Dundas första soloutställning och den pågår från 13 juni till 22 juli på Riche, Birger Jarlsgatan 4.

Jeff Dundas (f. 1983, Westford, MA) bor och arbetar i Stockholm, Sverige.

Crepuscularities utforskar övergångar; liminala inställningar och utrymmen – ögonblick strax före eller något efter sublimering, avsättning eller galvanisering. Det finns en processkvalitet som utsöndras från verken, en återspegling av konstnärens tillvägagångssätt: bilder börjar som vardagliga observationer som sedan sipprar genom galler av mening och upplevelse, en välstämd färgpalett, och slutligen framträder som deras slutliga komposition, ofta en inversion av deras ursprungliga tillstånd.

Inversion är en regel snarare än ett undantag: en prisad hund är en hånfull fåfänga; en man fylld av ångest verkar rasande hotfull med gnisslande tänder; en jägare med dragen bågsträng verkar svag och riktningslös. När motiv suddas ut till föremål uppstår ett känslomässigt uppehåll som om någon stor kraft precis har lämnat eller kommer, med former som återgår till proteantillstånd. Alltså återgår till att uppvisa stor mångfald eller variation. Saker och ting lämnas osäkra, och när ett omslutande mörker tar form hamnar man i en känslomässig stillastående i väntan på ett nästa steg.

Lilla Baren is pleased to present Crepuscularities, an exhibition of recent paintings by Jeff Dundas. The exhibition is the self taught artist’s first time exhibiting work and will run from June 13th through July 22nd at Birger Jarlsgatan 4, 114 34 Stockholm, Sweden

Crepuscularities explores liminal settings and spaces – moments just before or slightly after sublimation, deposition or galvanization. There is a quality of process that exuded from the works, a reflection of the artist’s approach: images begin as mundane observations that then ooze through lattices of meaning and experience, a well-tuned color palette, and lastly emerge as their final composition, often an inversion of their original state.

Inversion is a rule rather than exception: a prized dog is a scornful vanity; a man riddled with anxiety appears vibrantly menacing, teeth gnashing; a hunter with drawn bowstring registers as weak and directionless. As subjects blur into objects, there is an emotional abeyance as though some great force has just left or is coming, with forms reverting to protean states. Things are left unsettled, and as an enveloping darkness takes shape one settles into an emotional stasis, awaiting a proximate step.

Jeff Dundas (b. 1983, Westford, MA) Lives and works in Stockholm, Sweden.