JONATHAN LEWALD
Riche
20.01.2026 – 15.03.2026

Konsten är till salu, verkförteckning finns på vernissage.

Jonathan Lewald (f. 1979, Västervik) har en magisterutbildning i fri konst från Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, Bildkonstakademin i Helsingfors (2005) samt Dramatiska Institutet (2018). Hans examensfilm Mormors öga (2010) visades på Tribeca Film Festival (2010) och Jihlava Film Festival . Filmen Rodnad visades på Moderna museet (genom filmform), och Rotterdam Film Festival (2012) samt på andra Internationella på festivaler som Edinburg Film fest och CCCB Barcelona (2014). Nationellt har hans verk visats på Uppsala Konstmuseum (2011) och Jönköpings Läns museum, (2014). Filmerna har distribueras av Folkets Bio, Svenska Filminstitutet Utland och Filmform Stockholm.

Jag började måla. Sen gjorde jag filmer. Ordlösa filmer om sinnestillstånd och motsättningar. Ibland filmer helt utan ljudspår. Där andningen i biosalongen blev ett ljudspår. Jag har skiftat emellan att måla och göra film av samma tema, samma bildvärld. För mig fungerar måleriet som ett psykologiskt reningsarbete, ett sätt att närma mig mitt undermedvetna. Processen är ofta våldsam och fysisk: jag målar, dekonstruerar, täcker över och ändrar i en cykel av frustration och fokus. Det är en kamp där jag fäktas med materialet och mig själv tills jag landar på andra sidan. Mitt mål är aldrig att nå det estetiskt ”vackra” i traditionell mening; jag söker istället det som känns rent, okränkbart och sant. Mitt. Genom att utgå ifrån en oformlig massa, en dunkel värld, kan figurer och idéer bli tydligare, nästan genom intuition, utan att titta. Det är ett intuitivt arbete där jag mejslar fram motivet ur färglagren, som om bilden redan fanns där inne i stenen och bara väntade på att bli befriad. De senaste sju åren har jag spelat i ett band. Trummor bas och gitarr. Vi jobbade med stämningar och mörker och sorg. Jag har börjat lära mig att lyssna. Och följa försiktigt. Ha tålamod och vänta. Ofta spelar jag för högt. För mycket. Men ibland när det stämmer, har folk kommit in i replokalen och lyssnat, dansat och applåderat. Jag har lärt mig väldigt mycket om skapande av min vän och tagit in den processen i måleriet. Inte bara av att spela. Utan av att bråka och skratta och vara gränslös. Parallellt med konsten och musiken har fått möjlighet att gå i en långvarig terapi. Det har varit ett arbete i att våga stanna kvar i svåra känslor, att se mig själv och att lita på en annan människa. Idag ser jag dessa olika delar – konsten, musiken och samtalet – som grenar på samma träd. Det är en sammanhängande process av utforskande som jag aldrig kommer att bli helt färdig med. Det är ett livslångt arbete som fortsätter så länge jag lever, med målet att sanningen i uttrycket ska bli allt tydligare, i alla fall för mig själv.

– Jonathan Lewald

exempel på Jonathan Lewalds verk;