Fånt ja en körv så huppa ja i Nybroviken

Visst kan vissa tycka att korv är tråkigt. Att malen köttgegga intryckt i en cylinderformad behållare av odefinierbart material inte kan klassificeras som fine dining. Att bleka sydtyska korvar, eldiga argentinare eller mustiga turkar hör till middagarnas bakgator.

Vi gissar att de syftar på något helt annat än till exempel Saucise Riche, framtagen av korvkungarna Taylors and Jones som en hyllning till Tore Wretman. Vi gissar att de tänker på den där ”korven” som hafsas ut bland cigarettpaket och kvällsblaskan nere i tunnelbanan.

Det var därför vi gick ut på ett korståg för korvens återinförande till det kulinariska finrummet. Vi, tillsammans med några andra eldsjälar, har tagit korven till den första sida den är värd och gett den fritt spelrum i vår meny. Som förrätt, som varmrätt och till och med som efterrätt.

I år hade vi sju olika korvar på menyn.

Hummer- och dragonkorv med halstrad pilgrimsmussla, hummersås och smörbrynt rotselleri. Tore Wretmans fläskkorv med surkål, petit pois och cidersenapssås. Korv BBQ på kött från gotländska Stafva gård med sötpotatis, majscrème, jerksky och pumpa. Älg- och whiskeykorv med stuvade toppmurklor och mandelspotatisstomp smaksatt med isterband och västerbottensost. Ankkorv med halstrad ankleverterrine, rostade jordärstkockor, syrlig löksallad och punschsyltade tomater. Totte Åbergs rödvinssalsiccia, ”Red Eye”, med rödvinssås och öppen lasagne med shitake, kalvbräss och parmesan.

Så visst kan folk tycka att korv är tråkigt. Men de kommer att ha fel.