thumbnail mobile

Vernissage, Rebecka Bebben Andersson Vanitas

Varmt välkomna på Vernissage på Riche tisdag den 7e maj kl 17:00-19:00 i närvaro av konstnär.
Under vernissage bjuder Riche på förfriskning. Stötta gärna Riches konstsatsning genom att boka bord eller avnjuta en måltid i anslutning till vernissage.
Verken är till salu och verklista finns på plats.
Rebecka Bebben Andersson
Vanitas
Riche
tisdag 7 maj 2024 – lördag 13 juli 2024
Rebecka Bebben Andersson – Vanitas
7 maj – 13 juli
I utställningen Vanitas visas en serie målningar utförda 2021-2023 förställande en ensam dödskalle. Skallarna visas tillsammans med ett antal nya kollage av de stora matkedjornas
papperskassar och en serie aluminiumskulpturer. Alla verk är till salu.
Text av Anna Nygren om Vanitas:
en dag kommer jag på att orden äta & äga är i princip samma ord, det är bara D & T som
skiljer. en dag inser jag att är & ät också är samma ord, bara R & T som är skillnaden.
jag kollar på orden och blir helt galen, kan inte sluta tänka. att äta och att äga det är samma,
är och äter, tänker: det är säkert helt jävla banalt att tänka på detta (var det Anna Anka som sa du är vad du äter, var det Kajsa Warg, var det Emmanuel Kant, hur ska jag komma ihåg och
spelar det nån roll, kan man äga ett uttalande?) men vad fan, kan ändå inte sluta. det är något
med ägandet som äter upp en det är något med ätandet som tvingar en till ägande, det är något med varandet, med varan: att inse – att verbet vara är Samma Ord som substantivet vara, att existensen är en köp-och-säljbar grej, och med förledet mat- blir det en matvara.
ligger vaken på natten med denna kulinariska kapitalism, inser att jag är-äter-äger, inser att jag är: en ätbar, köpbar, säljbar, grej, att allt är: en ätbar, köpbar, säljbar, grej. det är hel sjukt. det är något djupt störande med detta.
samma sak händer när jag kollar på bebbens grejer. en djupt störande upplevelse som rubbar
liksom hela världen, hela den kulinariska kapitalistiska världen. Vanitas. består av delar. en
del är kollagen av matkassar. coop ica lidl city cross willys. Namnen. att ha ett namn är att
vara. (En Vara). att ge ett namn är ett ömsint ägande (brutalt våld). man kollar och man
upplever störningen. det är säkert helt jävla banalt att kalla det kusligt eller så, unheimlich
(men han Sigmund Freud hade faktiskt cancer i munhålan, det är svårt att inte tänka på hur
svulster och smärta gör ätandet komplicerat): ett välbekant fenomen plötsligt förvandlat till
främmande. unheimlich: o-hem-likt: o-hemligt: inget är dolt, inget är ett hem: en matbutik kan vara ett hem en matkasse kan vara ett hem, för varor för personer för erfarenheter för övriga saker etc. inuti ordet heim (alltså hem) finns ordet ei (betyder alltså ägg: ett ägg är ett hem, innan tiden börjar innan födseln, bebben skriver till mig att hon började med verken när hon var gravid och tänkte på fruktansvärd upprepning och att ta hand om andra än sig själv, ett ägg är en ätbar, säljbar, köpbar sak. Prisjakt: ägg på coop ica lidl city cross willys riche. man kollar på matkassarna och ju mer man fokuserar desto mer okoncentrerad blir man, verken är en störning i synfältet, man måste lägga dom i periferin man måste låtsas att man inte kollar.
en annan del är målningarna av döskallar. man lägger saker bredvid, ett verk bredvid ett verk,
bild bredvid bild, en döskalle inuti en matkasse, man matar sin skalle food for thought matens
relation till kvaliteten på skelettet, ett avskrapat kött, man kokar skallen ren, om man vrider
huvudet rör sig verken mellan, in och ut ur blicken, död människa shoppa dina erbjudanden
(aldrig känner jag mig mer uppskattad än när någon ger det till mig, veckans erbjudande, jag
slipper välja vara denna vecka dom har valt, jag är en i gänget, finally: men minns att du ska
dö: vanitas: livets förgänglighet, varsågod, är du mätt nu). kusligt (sök upp Freuds munhåla
bland skallarna), för när jag kollar på döskallarna känns det också som om jag kollar på nån
sorts mjukisdjur, dom flyter ut, mjukt och pälsigt liksom, klappa min skalle. Ta hand om.
Rebecka Bebben Andersson
(f. 1984, Linköping), är en svensk konstnär. Verksam i Stockholm och på Öland.
Anderssons konstnärliga praktik innefattar en rad olika uttrycks- och arbetssätt, bland
annat installation, text, kollage, måleri, skulptur, textil och scenografi. Hon arbetar också återkommande med permanenta konstverk i det offentliga rummet, bland annat för SL,
Region Östergötland, Region Stockholm, Stockholms kommun och Jönköpings kommun. Dessa gestaltningar kan vara i vitt skilda tekniker så som betong, aluminium, kollage eller glasfiber. Respresentation, maktstrukturer, absurditet, psykisk sjukdom och feminism är återkommande teman i hennes konst. Hennes verk har visats i flera separat- och grupp-utställningar i Sverige och internationellt, däribland ArkDes, Stockholm, Färgfabriken, Stockholm, Svenska institutet, Paris, Charlottenborg, Köpenhamn, Havremagasinet Boden, Linköpings konsthall, Växjö konsthall och Luleå konsthall.
Hon är utbildad vid Kungliga konsthögskolan, KTH – arkitektur och Operahögskolan – scenografi i Stockholm, samt Göteborgs universitet/Valand – litterär gestaltning.
Instagram: @rebeckabebbenandersson
Mail: rebeckabebben@gmail.com
Porträttfotot är fotat av Lisa Arfwidson.
Book a table