Trinidad Carrillo på Teatergrillen, premiärvisning av SAK edition samt utställning

Teatergrillen är stolta över att presentera en utställning och premiärvisning med Trinidad Carrillo i samarbete med SAK, Sveriges Allmänna Konstförening

Utställning Trinidad Carrillo på Teatergrillen
13.09.2022 – 19.11.2022

Trinidad Carrillo (f.1975) är en svensk-peruansk konstnär utbildad vid Valands Konsthögskola och Fotohögskolan i Göteborg. I Carrillos foton råder ett slags magisk realism, i ett plan mellan det vardagliga och det drömlika. Hon söker fram mytiska, suggestiva miljöer där hon själv eller familj och vänner ibland figurerar. En särskild plats har medicinalväxterna för deras förmåga att såväl bota och läka som försätta i trans.

I utställningen på Teatergrillen visar Carrillo tidigare verk från 1997 och framåt, liksom ett helt nytt verk i upplaga.

Motivet i editionen kommer från en resa till Yucatanhalvön i Mexico, en resa som började med tankar kring platsen där den meteorit som utplånade dinosaurierna föll. Vad växer i ett meteorlandskap?

Vistelsens sista morgon steg Carrillo upp innan soluppgången och gick ner till den sjufärgade Bacalalagunen med sin Rolleiflexkamera för att fånga de sista och första solstrålarna på platsen. Det var den sista bilden hon tog med kameran innan den dog.

Om SAK-verket som premiärvisas;

Solguden äter upp hela bilden.
Vi kom närmare meteoriten än vi någonsin gjort: vi badade i alla kratrar vi fann – utom den i tredje nyansen av djup; mer än 80 meter.

Vi försökte undvika att vidröra och skada de allra äldsta organismerna.

Tänk ett ljus av mjölk och turkos, så ögonen inte vet om de ser utåt eller inåt: i drömmen, bländande, du kisar. Effekten förstärks av dina simglasögon som inte håller tätt. Det är så mycket ljus, och kropp: vattnet följer huden och där huden lämnar vattnet tar luften vid: jag är omsluten, vi är omslutnatillsammans.

Jag nådde lagunen före solen, och satte upp kameran som fick äta upp de allra första solstrålarna, hela portionen i lugn och ro. Mina ögon åt av alla toner, från turkos till marinblå. Men min kamera registrerade Intis ljusnektar som ett gyllene hav av ljus som rann och täckte allt, rann ner mellan sprickorna, mellan molekylerna på den gigantiska vattenkroppen.

Solguden tog min kamera som tog sin sista bild.