Om rocken är död, har ditt liv ens en mening längre? Vad är det vi vill, och vad ska vi tro? Tanken svindlar; framför mig gapar en avgrund.

Efter år av konstant hjärndimma. Ett flämtande skimmer av hopp mellan all AI-sörja. Rocken måste finnas. Den måste. Hur skulle den annars kunna överge mig? Jag vore ingenstans, jag vore ingenting, om den inte fanns. Som de sista korsriddarna i rockens tjänst - jeans i stället för ringbrynjor - stiger de ner för att dräpa posörer. De frälser oss med distens evangelium. Visar oss de oheliga budorden man bör följa för en rimlig och rättfärdig tillvaro:

Ligg med shoegaze. Föröka dig med melodierna. Älska den släpiga sången, men glöm inte att du måste se coolast ut när det gäller. Vero tog sitt namn från latinet. Därmed räddade de även det döda språket. Det betyder ”sanning”, och på den nya skivan Razor Tongue (släpps 20 mars 2026 via PNKSLM Recordings) visar de återigen vad som är sant. Rocken är, tack och lov, inte död än.

Första spåret, ”Dead Train”, öppnar med en rundgång som ristar upp både skivan och dina sinnen för Sanningen: Vero är och förblir Det Största Bandet. Fritt från själlösa virala klipp, memes, artificiella känslor. I stället för nostalgi får vi ett rakt svar på frågan: Varför gör band bara inte den bästa musiken? Det är så enkelt. Det är bara att göra. Få vågar. Nästan ingen - förutom Vero. Medan andra band ödslar oändliga mängder onödiga megabyte på att beskriva sin musik, fast i sina fräcka formuleringar, räcker det att ge Vero några minuter av din tid för att du också ska se ljuset.

Vero är större, bättre och mer angelägna än någonsin. På egen hand räddar de en trött och feg rockscen. Vi vore ingenstans. Vi vore ingenting. Utan Vero.

LIVE på scen i Lilla Baren 21.00