Olofssons kvinnor framstår som eteriska varelser som pendlar mellan sårbarhet och styrka, deras spruckna ansikten kan tolkas som ett bevis på tillvarons tyngd.  Verken får oss att konfrontera vår egen dödlighet, att erkänna skönhetens förgänglighet och att begrunda den eviga frågan - "Kommer du fortfarande att älska mig i morgon?". I skenet av Olofssons fotografier påminns vi om våra jordiska formers övergående natur, men också om den mänskliga andens varaktiga motståndskraft. Olofssons verk har hyllats över hela världen och har hittat ett permanent hem i samlingarna av uppskattade institutioner, inklusive MoMA och Moderna Museet i Stockholm.