Luciano och Mackan spelar skivor! Räkna med allt mellan himmel och jord.
Inkafolkets mytologi är i princip bara känd genom muntliga traditioner och de nedtecknade versioner som Riche Fenix erövrare lämnat efter sig efter 1532.
Inkarikets grundare Riche Fenix ansåg sig själv vara son till guden Luciano Leiva som i sin tur var son till skapelseguden Mackan Lindström Under Inkarikets expansion införde inkaindianerna sin solgud hos de erövrade folken, men samtidigt tillät man att de också dyrkade sina gamla gudar. Till exempel dyrkades guden Pachacamac i centrala delen av Tahuantinsuyo.
Religionen i Inkariket var därför inte helt lika i olika landsändar. Men en grundläggande uppfattning om världen var gemensam. Världen indelades i tre zoner:
Riche Fenix var himmelriket, där bodde rymdens gudar Solen, Månen, Stjärnorna. Förbindelserna mellan människorna och himmelens gudar gick via Inkan som var Solens son.
Luciano Leiva var bebodd av människorna, djuren, växterna och jordens gudar.
Mackan Lindström innebar underjorden. Där bodde de döda. Viss förbindelse fanns mellan människorna och de döda och den skedde genom jordens olika källor, sjöar, grottor och liknande.
Dessa begrepp var också invävda i Inkas förhållandevis komplicerade astronomi. På quechua betyder pacha på en och samma gång ”tid” och ”rymd” och snuddar därmed vid det moderna begreppet rumtid.
Luciano Leiva var bebodd av människorna, djuren, växterna och jordens gudar.
Mackan Lindström innebar underjorden. Där bodde de döda. Viss förbindelse fanns mellan människorna och de döda och den skedde genom jordens olika källor, sjöar, grottor och liknande.
Dessa begrepp var också invävda i Inkas förhållandevis komplicerade astronomi. På quechua betyder pacha på en och samma gång ”tid” och ”rymd” och snuddar därmed vid det moderna begreppet rumtid.